Så här avslutar Jan Blomgren från SvD på chatten som ägde rum tidiagre idag efter Vladimir Putins seger i valet i går. Läs alla frågor pch svar här..
Jan Blomgren: Putins seger var självklar, även om 64 procent var högre än förväntat. Att tusentals anmälningar om fusk kom var lika väntat. Mitt bestående minne av valkvällen är Putins segertal på Manegeplatsen. Det var ett tal som skrämde, fick mig rädd. Det fanns ingen glädje eller lycka i talet, utan mer revansch och någon slags hämndkänsla. Putin sade bland annat: ”Det här var inte bara ett val av president, det här var ett val och en seger för ett självständigt och fritt Ryssland. Vi har visat att vi står emot provokationer utifrån. Vi tillåter inte att de förstör Rysslands stat och tillskansar sig makt. Det ryska folket har i dag visat att sådana scenarier inte kommer att lyckas i vårt land. Jag lovade er seger och vi vann”, skrek Putin i ett mycket emotionellt tal. Han talade nedlåtande, föraktfullt och direkt fientligt om den liberala opposition som efter 4 december visat sitt missnöje genom att demonstrera. På Putin lät det som han talade om Napoleons armeér på 1800-talet eller om USA under kalla kriget. I den liberala opposition finns många jag känner: Sekreteraren Elena, sonen Sasjas tidigare dagmamma Irina och hennes familj, kompis Eriks kollegor på banken …. Det är ryssar som är välutbildade och som jag uppfattar som moderna. De älskar sitt land och vill absolut inte flytta från Ryssland. Men de vill bromsa korruptionen och de vill ha ett samhälle med respekt för polis och andra myndigheter, ett positivt samhälle för sina barn att växa upp i. Men för Putin är dessa människor uttryckligen ”folkets fiender”. Det låter olycksbådande för fortsatta demonstrationer och för en politisk dialog.
Vladimir Putin hävdar att han absolut inte grät utan att det var vinden som framkallade tårarna..läs mer här.
Jan Blomgren: Putins seger var självklar, även om 64 procent var högre än förväntat. Att tusentals anmälningar om fusk kom var lika väntat. Mitt bestående minne av valkvällen är Putins segertal på Manegeplatsen. Det var ett tal som skrämde, fick mig rädd. Det fanns ingen glädje eller lycka i talet, utan mer revansch och någon slags hämndkänsla. Putin sade bland annat: ”Det här var inte bara ett val av president, det här var ett val och en seger för ett självständigt och fritt Ryssland. Vi har visat att vi står emot provokationer utifrån. Vi tillåter inte att de förstör Rysslands stat och tillskansar sig makt. Det ryska folket har i dag visat att sådana scenarier inte kommer att lyckas i vårt land. Jag lovade er seger och vi vann”, skrek Putin i ett mycket emotionellt tal. Han talade nedlåtande, föraktfullt och direkt fientligt om den liberala opposition som efter 4 december visat sitt missnöje genom att demonstrera. På Putin lät det som han talade om Napoleons armeér på 1800-talet eller om USA under kalla kriget. I den liberala opposition finns många jag känner: Sekreteraren Elena, sonen Sasjas tidigare dagmamma Irina och hennes familj, kompis Eriks kollegor på banken …. Det är ryssar som är välutbildade och som jag uppfattar som moderna. De älskar sitt land och vill absolut inte flytta från Ryssland. Men de vill bromsa korruptionen och de vill ha ett samhälle med respekt för polis och andra myndigheter, ett positivt samhälle för sina barn att växa upp i. Men för Putin är dessa människor uttryckligen ”folkets fiender”. Det låter olycksbådande för fortsatta demonstrationer och för en politisk dialog.
Vladimir Putin hävdar att han absolut inte grät utan att det var vinden som framkallade tårarna..läs mer här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar