Vår andra dag i Beijing gick vi upp tidigt (kändes extra tidigt eftersom Beijing dessutom är fyra timmar före Moskva).
Vi hade beställt buss och guide till kl 8.30 för att åka till den Kinesiska Muren som givetvis är ett måste även vid ett kort besök som vårt. Bussresan tog ca två timmar till Mutianyu, 90 km norr om Beijing, som anses vara ett av de vackrare platserna att besöka på muren.
Muren började byggas efter Kinas enande ca 221 -210 f Kr och idag är bara utvalda delar av den söndervittrade muren renoverade.
Just vid Mutianyu är landskapet dessutom särskilt dramatiskt bergigt och mycket vackert. Muren just här byggdes 1368.
Vi åkte linbana upp till muren från parkeringen (tack och lov!), (sittlift skulle man säga om man var på skidsemester) och sedan var det dags att vandra!
Vi på muren |
AK klättrar på |
Kines och Anna Karin på muren |
Johanna på väg upp.. |
Utsikten är verkligen slående vacker och hela upplevelsen ger en fantastisk känsla av historiens vingslag samt det otroliga att man faktiskt själv står på ett av världens sju underverk!
Plus den rena friska luften – vi hade stor tur med vädret under hela resan (vi varken såg eller kände mycket av den ökända ’smogen’ i Beijing som tur var).
En gång i tiden nådde de olika delarna av Kinesiska Muren 7 000 kilometer men allt som återstår efter historiens framfart är ca 500 km.
Rita och Ruta |
Sedan var det dags för ’bobsleigh’, bob heter det väl på svenska, ner för berget tillbaka till parkeringen - man har konstruerat en bana i stål där man åker ner i ’slädar’ men broms och gas på – det var en rolig och härlig avslutning!
Nedanför muren finns massor av försäljare och vi intog ’sandwich-lunch’ på ’Subway’ innan vi steg in i bussen för att återvända till Beijing.
Bob-banan ner |
Allt är så vackert |
Vid ingången till restaurangen |
Inte helt lätt att hitt i gyttret av olika små envåningshus i varierande skick som var vanliga under Ming och Qingdynastierna och där nästan hälften av alla Beijingbor bor idag.
Från början var det förmögna familjer som bodde på detta sätt men efter kommunistrevolutionen så delar nu många familjer på ett gårdshus och har bara några rum var inte alltid med toalett.
Väl framme så fick vi snabbt sätta oss vid det runda bordet försett med först pappers och därefter tunn plastduk för säkerhets skull. Belysningen var modell flygplats vilket gjorde att vi definitivt höll oss alerta.
Rita, Ruta och Ann |
Tillverkning av Peking Anka |
Vi hade förbeställt peking-anka till alla eftersom denna rätt är den mest kända och oundvikligen måste provas.
Snart kom den goda ankan eller snarare de fyra ankorna som vi förbeställt snyggt uppskurna av kocken vid sidan av vårt bord.
Färdigt att äta |
Tillbehören består av skuren vårlök, gurkstrimlor, tunna runda pannkakor och den karaktäristiska goda mörka såsen. Sedan lägger man lök, gurka och några ank-bitar tillsammans med lite sås på pannkakan och rullar i hop. Mums!
Hela middagen med fyra ankor, öl, juice och vatten kostade totalt 125 kronor, dvs 125 Yuan per person – så praktiskt med valutan är mer eller mindre 1 mot 1 med svenska kronor.
På vägen ut från restaurangen som omtalas i många guideböcker hänger Al Gore med flera kändisar på bild som tidigare gäster – men det verkade inte bara vara turister där utan man fick en känsla av även vanliga kinessiska familjer som var ute och åt fredagsmiddag. Många kineser äter tydligen flera av dagens mål på restaurang eftersom maten är så billig.
Kinesisk enkelhet |
På vägen ut från restaurangen som omtalas i många guideböcker hänger Al Gore med flera kändisar på bild som tidigare gäster – men det verkade inte bara vara turister där utan man fick en känsla av även vanliga kinessiska familjer som var ute och åt fredagsmiddag. Många kineser äter tydligen flera av dagens mål på restaurang eftersom maten är så billig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar