Från hennes senast inlägg:
Jag har precis ringt företaget som levererar mitt dricksvatten, beställt femtio liter och haft den vanliga diskussionen om växelpengar.
Jag: Vad blir slutsumman på vattnet?
Företaget: 897 rubel
Jag: Ok, var vänliga och se till att chauffören har växel.
Företaget: Det kan vi inte göra. Vattnet levereras tidigt på morgonen. Se till att ni har en jämn summa hemma.
Jag: Ert vatten är inte precis billigt. Ska det dessutom vara kundens uppgift att inför varje vattenleverans se till att det finns växelpengar?
Företaget: Vi kan inte lova att chauffören har någon växel.
Samma diskussion varje gång. Jag förmodar att jag enligt företaget ställer totalt ohemula krav.
Problemet är detta: jag skulle förstås kunna se till att jag har en jämn summa hemma. Om det inte vore för att det här företaget är långtifrån ensamt i sin inställning att det är kundens sak att skaffa fram växelpengar.
Eller läs det här blogginlägget som hon skrev förra månaden, såå kul...
I dag var jag på Dom Knigi för att köpa en bok om Suzdal, en av
Rysslands äldsta städer dit jag planerar en liten veckoslutsresa.
Jag betalade med mitt finska bankkort. Betalningsapparaten frågade som vanligt om jag väljer bank eller kredit, det vill säga debit eller kredit.
Expediten frågade emellertid inte mig, utan vände sig till en kollega och undrade vilket alternativ hon ska välja.
- Stopp stopp, sade jag vänligt, det är jag som väljer och jag tar debit, tack.
- Det gör ni inte alls. Det är vi som bestämmer, sade expediten.
- Ursäkta? Det är mitt kort.
- Det spelar ingen roll. Vi bestämmer.
- Men snälla ni. Det är kundens kort. Ni kan inte bestämmer huruvida jag vill betala direkt från kontot eller via kreditbolaget.
Expediten hade redan slutat lyssna. Hon hade aldrig stött på ett kort som ställer dylika frågor och meddelade att hon vägrade riskera en situationen där hon själv skulle vara tvungen att betala för mitt inköp. Jag försökte förklara att det vore en omöjlighet, men hon blev bara argare.
Det hela slutade med att jag bad om att få tillbaka kortet och betala kontant.
Expediten biföll nådigt min önskan.
Jag betalade med mitt finska bankkort. Betalningsapparaten frågade som vanligt om jag väljer bank eller kredit, det vill säga debit eller kredit.
Expediten frågade emellertid inte mig, utan vände sig till en kollega och undrade vilket alternativ hon ska välja.
- Stopp stopp, sade jag vänligt, det är jag som väljer och jag tar debit, tack.
- Det gör ni inte alls. Det är vi som bestämmer, sade expediten.
- Ursäkta? Det är mitt kort.
- Det spelar ingen roll. Vi bestämmer.
- Men snälla ni. Det är kundens kort. Ni kan inte bestämmer huruvida jag vill betala direkt från kontot eller via kreditbolaget.
Expediten hade redan slutat lyssna. Hon hade aldrig stött på ett kort som ställer dylika frågor och meddelade att hon vägrade riskera en situationen där hon själv skulle vara tvungen att betala för mitt inköp. Jag försökte förklara att det vore en omöjlighet, men hon blev bara argare.
Det hela slutade med att jag bad om att få tillbaka kortet och betala kontant.
Expediten biföll nådigt min önskan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar