Det har blivit en tradition de senaste åren att SWEA Moskva gör en kortresa tillsammans. För två år sedan var vi i Beijing, Kina och förra året några dagar i St Petersburg och nu i år, i slutet av mars besökte vi Tokyo mitt i körsbärsträdsblomningen.
Vi tog nattflyget från
Moskva på tisdagkvällen den 26 mars och var framme på flygplatsen Narita, 60 km
öster om Tokyo, på onsdag förmiddag. Visst var vi lite “groggy”, men vi fann
oss snabbt och gick direkt och inhandlade allehanda intressanta japanska snacks
och drycker. Inte supervarmt precis så det var på med dunjackan innan vi
hoppade in i flygbussen som tog oss direkt in till hotell Intercontinental i Roppongi,
ett av de centrala områdena känt för bl.a. sitt nattliv. Därifrån en kort
promenad till vårt hotell, B Roppongi, ett helt okej
tre/fyr-stjärnigt, fräscht och mycket prisvärt hotell som Margareta hade hjälpt
oss att hitta.
Ganska omedelbart hängde
jag och Monika Cramborn med Margareta ut till ett närliggande shoppingcentrum
och en sushirestaurang för att träffa Margaretas väninna, Nina Lee, Tokyo-Swea, och hennes charmiga 5-åriga
dotter Alice. Nina har bott i Japan i hela åtta år med sin svenskkoreanske man
som arbetar på EF. Hon berättade att hon trivs jättebra och att allt man kan
önska och mer finns i Tokyo, dock inte de svenska vännerna förstås. Lilla Alice
älskar sushi och vi ser med förtjusning på när hon tömmer den ena efter den
andra sushitallriken, men vi förstår henne precis, sushin är verkligen
fantastiskt fräsch och
underbart god!
Att beundra träden kallas hanami på japanska och är en av de viktigaste högtiderna under
året i Japan då man träffas i parker för att njuta av de blommande körsbärsträden.
Traditionen att beundra de vackra blommorna firar också att vintern är förbi
och blommorna symboliserar även enligt japansk tradition det mänskliga livets
sköra natur.
Körsbärsträden,
sakura, existerar på många platser i Tokyo och finns i både rosa och vitt. Intressant nog ger de
flesta inga körsbär utan är enbart till för vackra de blommornas skull.
Efter en kort uppfräschning
på hotellet så var det så dags för vår första utekväll på restaurang. Margareta
hade bokat en typisk sk “Izakaya” restaurang i Roppongi. Izakaya betyder ordagrant “sitt och drick” men givetvis fick vi
utomordentlig mat på detta livliga ställe en trappa upp i ett bostadsområde. Vi
satt vid stora långbord tillsammans med massor av högljudda japaner som åt och
pratade om vartannat. Vanligtvis äter man tills man storknar allt från sushi,
sashimi, tempura etc. som serveras till alla vid bordet till ett fast pris. Vi
fick hela sju rätter för ca 130 SEK pp!
Torsdag morgon var det så
dags för sightseeing. Efter en kort tunnelbaneresa befinner vi oss i Shinjuku, ett stort administrativt och kommersiellt centrum i centrala
Tokyo, mest känt för den otroligt stora tågstationen Shinjuku
Station där 3,6 miljoner människor lär passera varje dag.
Vi tar
hissen upp i 243 meter höga Tokyo Metropolitan Government Building eller Tokyo
City Hall som den också kallas ända upp till 45:e
våningen där det finns stora fönster och man kan beskåda Tokyo i alla
vädersträck.
Vid ingången betalade vi en
mindre summa i inträde, men det var det värt!! Här bredde ganska direkt ut sig
enorma gräsmattor med vackra vitblommande stora körsbärsträd och mängder av
japaner, unga och gamla på filtar
eller de karakteristiska presenningarna, ätandes sin medhavda lunch. Och vädret
kunde inte ha varit bättre. Vi, som inte är bortskämda med värme vid denna tid
på året, njöt av att äntligen kunna ta av
ytterplaggen och värma oss i solen, inta en utsökt picknicklunch och beundra de
vackra omgivningarna!
Här, och på många ställen,
upplevde vi att japanerna är väldigt trevliga, artiga och glada. Vi fick
kontakt med många och poserade förresten hela gruppen tillsammans med några
ungdomar som firade examen till deras stora
förtjusning. Efter lunchen fortsatte promenaden till andra delar av parken där
man blev helt betagen av den japanska trädgårdskonstens skönhet.
Kvällen tillbringade vi på Gonpachi, restaurangen som var med i filmen Kill Bill. Här finns
en härlig miljö på två våningar,japanskt högljutt med snabb service och god
mat, visserligen en hel del turister men väl värt besöket. Under
kvällen träffade vi också Tokyo-Swean Janni Lundin som berättade om livet som
svensk i Tokyo. Fredagsförmiddagen hade vi en inbokad rundtur med
sightseeingbuss med guide där vi bl a gjorde ett
besök uppe i Tokyo Tower, en sorts kopia i orange
färg (pga flygsäkerhetsbestämmelser) av Eiffeltornet. Tornet är dock 8,6 meter
högre än Paris-versionen och vid molnfria dagar (endast 25 dagar om året) kan
man se ända bort till Mount Fuji.
Vi lärde oss också lite
fakta om Japan, tex att landet har 127 miljoner invånare på en yta lika stor
som Italiens. Kyoto, som vi inte hann med att besöka på denna resa, var
huvudstad i Japan under 1000 år. Landet bytte huvudstad till
Tokyo för ca 200 år sedan. För ca 400 år sedan förenades Japans alla olika små
områden till ett land. 1869 öppnades landet mot omvärlden efter att tidigare
varit helt stängt. Japan har ca 80 miljoner
bilar vilket gör det till det mest biltäta landet i världen efter USA.
Rökning är
förbjuden utomhus och bara tillåten på speciella platser i
särskilda rökkurer. På turen hann vi också med att se Senso-ji templet och
utsidan av det kejserliga palatset.
Resten av dagen minglade vi
i området runt den kända gatukorsningen intill Shibuya Station där ett oändligt antal
människor korsar gatorna samtidigt från flera olika håll på gigantiska
övergångsställen.
Här intill finns också en
liten staty av hunden “Hachiko” som är mycket populär. Hunden
tillhörde en japansk professor vid namn Saburo. Hachiko, den trogna lilla
hunden följde alltid sin husse i ur och skur till och från
stationen. Och han fortsatte att vänta på husse utanför stationen långt efter
att professor Saburo hade gått bort. Det finns en film av Lasse Hallström med
Richard Gere i rollen från 2009 om denna populära
hundhistoria; Hachi: A Dog’s Tale.
Tidigt lördag morgon begav
vi oss så till området runt världens största fiskmarknad, Tsukiji. För att vara med på själva
fiskauktionen måste man dock vara på plats senast kl 03 på natten så vi nöjde oss med att vandra runt på
den nog så intressanta marknaden med allt från fisk och annan mat, japanska
knivar, hushållsredskap, te, m.m. Det var inte lätt att få med våra Sweor
härifrån... Efter lunch var det dags för teceremoni och där
efter Onsenbad för de modiga.
Teceremonin
intogs i ett speciellt tehus i parken Hama-rikyu Gardens. Här fick vi se och delta i
det traditionsenliga te drickandet där koppen vrids åt olika håll innan man
dricker det gröna teet sittande utan skor på tatami-mattor. Teet ska vara sk “matcha” dvs malet grönt te, vilket också lär vara det mest
hälsosamma.
Onsen är ett speciellt japanskt
sätt att bada i varma källor i stora badhus inomhus och utomhus. Man går till
respektive dam eller herravdelning, tar på en “yukata”, en sorts japansk
badrock i bomull. Denna lämnar man sedan i ett skåp
innan man går in i badlokalen där alla vistas helt nakna (män och kvinnor för
sig förstås). Man går i och ur de olika tempererade
badbassängerna och känner sig verkligen uppiggad efteråt!
”Vårt”
Onsenbad ligger på Odaibaön nära Tokyo centrum.
På kvällen åt vi fisk och
jättekrabba på en mycket trevlig restaurang ägd av en amerikan, Andy, som
bott länge i Tokyo med sin
japanska familj. Denna, vår sista kväll, hann vi också med ett besök uppe i
kända “New York Bar” på 52:a våningen i Park Hyatt Hotel. Filmen “Lost in
translation” spelades delvis in här och det
märktes att baren var mycket populär speciellt bland unga utlänningar.
Stort Tack till
Margareta Neckelius som hjälpte oss så mycket med resan och även till de
duktiga och supertrevliga guiderna som hon ordnade, Hatorisan och Misao
Toyoshima.
Resefakta
The B Roppongi Hotel, 398 Roppongi, Minato-ku, Tokyo
www.ishinhotels.com
Gonpachi, 1-13-11 Nishi-Azabu, +81 3 5771 0170,
www.gonpachi.jp
Hato Bus
www.hatobus.com
Teceremoni, Hama Rikyu-teien, Chuo-ku
öppet dagligen från 9-17
Onsenbad på Odaiba
www.ooedoonsen.jp
Andy’s Fish, Yurakucho,
www.andysfish.com
Guider:
Misao Toyshima, auktoriserad guide och
tolk,
misao_t_fujita@ac.auone-net.jp
Hatorisan
nås via Margareta
Neckelius, neckelius@hotmail.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar